Det har gått ett halvår sedan jag senast skrev något här. Allt har förändrats. Jag har bytt jobb, flyttat från Stockholm, köpt bil, flyttar snart till ett hus. Det som jag tänkt på, längtat och ältat så himla länge. Nu började det röra på sig.
Men ännu är det inte klart. Bostaden är tillfällig och jag har alla mina möbler och det mesta av mina saker kvar i Stockholm. Men om drygt en månad kommer jag att flytta in i huset. Även om mycket bara hänt och rullat på nästan av sig själv, så är detta att det händer något att ta på allvar. Jag vill inte slarva bort det. Det behöver kanske inte betyda att jag måste anstränga mig och jobba en massa för det, men jag vill inte slarva bort det. Det skulle vara lätt gjort.
Det är små nyanser, jag glider mellan att vara närvarande och att flyta ovanpå. Vill lära mig känna igen det, gränsen och mellanrummet där jag växlar mellan det jag upplever att vara ovanpå och att vara i mig själv. Inget av det är nödvändigtvis dåligt, men jag vill inte tappa bort det ena för det andras skull. Eller hålla hårt i det av rädsla för att det ska försvinna. För det gör det inte, det kommer tillbaka. Och om jag kan börja lära känna det som finns emellan så blir det kanske mer helt. Min önskan är att jag ska kunna vara så framåt och initiativrik som jag ofta är på jobbet samtidigt som känsligheten är med. Den som känner stämningar, nyanser, människor emellan. Jag har ofta blivit rädd för den, känt den som en dålig känsla, tagit på mig skuld eller ansvar, skjutit undan den. Men nu har jag börjat märka att det är en känslighet som känner och ser och som inte är dålig. Det går att lita på den, bara registrera och inte ta på mig en dålig känsla för det. Den kan faktiskt vara en tillgång och jag vill vara känslig på det sättet i all min kompetens och initiativkraft. Det är ju faktiskt sån jag är.
Nu fick visst mellanrummet en ny betydelse. Efter alla år. I morgon börjar nytt igen och jag ska träffa en bekant som kanske kan bli en vän. Men nu ska jag sova.
Ja, det var något mer. En vän med mycket poesi omkring sig dök upp och jag blir så glad. Han har känsligheten, ser kärleksfullt på det lilla, det som är så lätt att missa när man rusar på i sitt vardags- och yrkesliv. Jag tycker ju om det för att jag känner igen det, den finns hos mig med och den har periodvis varit mycket tydligare än den är nu. Det var genom den jag lärde känna honom och i det som jag tycker om honom.
Men nu ska jag sova.