Bakvänt

Det är märkligt att jag, som faktiskt är väldigt modig i andra tillstånd, till och med i döden, att jag är så oerhört rädd i livet.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nytt jobb?

Hastigt och lustigt… Jag ber om hjälp att komma härifrån. Söker arbete. Är på intervjuer där jag säger allt rätt, men samtidigt känner att jag inte kommer att orka, inte vill på riktigt.  Så befinner jag mig i ett sammanhang där jag börjar prata om något som engagerar mig och som jag kan ganska mycket om, och jag får frågan: ”Vill du komma och jobba hos oss?” Jag tror jag vill det. Ska fundera över helgen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Det gör lite ont ibland att förändras

Man ska väl inte bli förvånad över att en läkare vill skriva ut medicin i första hand, hellre än att ordinera avslappning eller liknande. Har sökt hjälp för tinnitus. Egentligen ville jag ha remiss till tinnitusmottagningen, men läkaren tyckte att jag skulle börja med nässprej. EGENTLIGEN vill jag inte medicinera, jag hade hoppats på en behandling som skulle kunna få den att försvinna ändå. Vad vet jag inte, avslappning, massage kanske. Men jag hämtade ut sprejen, tänker att jag kan prova. Det som mest gör att jag tvekar är att den innehåller kortison. Men jag ska göra ett försök, jag kan ju sluta med den när jag vill.

Det är på ett sätt ganska tungt just nu, fast ändå hoppfullt, positivt. Jag försöker göra annorlunda än jag brukar. Sänka ambitionerna i jobbet, stå för det som är viktigt för mig och för den jag är. Det väcker olust och obehagskänslor. Upptäcker att jag gör så mycket för att vara en som man kan räkna med. Och jag har också upptäckt att jag gömmer det som är viktigast för mig, den del av mig som är viktigast. Nu har jag dels börjat släppa saker på jobbet, strunta i (eller prioritera bort låter kanske bättre) en del av sånt jag tyckt varit viktigt. Jag har också berättat om mitt shamanska liv för en person som jag inte har en aning om vad han tänker om det. Men det behövdes, vi pratade om val i livet, prioriteringar och livsmål och jag kände att jag kan ju inte prata om detta och dölja det som är grunden för allting. Så det gjorde jag inte, jag pratade om det. Och det var som att allt vreds rätt, samtidigt som jag känner mig mycket orolig för vad han tänker om det, om andra får veta och vad de i så fall tänker. Så här är det. Ingen jag lärt känna här sedan jag flyttat vet om det. På jobbet är det osynligt. Det är som två världar där den ena är hemlig för den andra och det känns inte bra. Det är också en stor och viktig del av mig, vem jag är, som inte får finnas med i mitt vardagsliv.

Det känns sorgligt och också jobbigt. Både att jag släppt fram det i ljuset och att jag gömt det. Samtidigt känns det bra och viktigt. Som att jag är på rätt väg nu.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lätthet

Genom dina ögon såg jag världen genom mina. Jag såg kärleksfullt det som sällan syns, som nästan ingen annan ser. Det var vackert. För en stund är vi här och nu, samtidigt.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Väva

Jag är väldigt okoncentrerad. Har svårt att samla ihop mig och få saker gjorda. Inte bara nu, utan alltid. Jag har nog alltid varit sån, haft tanken någon annanstans, drömt mig bort, iväg, framåt.

Men, väven… Om allt ska bli helt måste väven vävas. Noggrant. Som jag gör det blir den gles, ojämn. Stora hål är det i den. Kanske kan det göras på ett annat sätt.

När allt blir stilla hör jag hur det kallar. Mycket annat är flyktigt, men inte detta. Det kommer tillbaka, gång på gång. Tydligare. Kanske räcker det att jag lyssnar. Sitter stilla och lyssnar. Istället för att, som jag brukar, slingra mig, eller försöka förekomma det.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tittut igen

Det har gått ett halvår sedan jag senast skrev något här. Allt har förändrats. Jag har bytt jobb, flyttat från Stockholm, köpt bil, flyttar snart till ett hus. Det som jag tänkt på, längtat och ältat så himla länge. Nu började det röra på sig.

Men ännu är det inte klart. Bostaden är tillfällig och jag har alla mina möbler och det mesta av mina saker kvar i Stockholm. Men om drygt en månad kommer jag att flytta in i huset. Även om mycket bara hänt och rullat på nästan av sig själv, så är detta att det händer något att ta på allvar. Jag vill inte slarva bort det. Det behöver kanske inte betyda att jag måste anstränga mig och jobba en massa för det, men jag vill inte slarva bort det. Det skulle vara lätt gjort.

Det är små nyanser, jag glider mellan att vara närvarande och att flyta ovanpå. Vill lära mig känna igen det, gränsen och mellanrummet där jag växlar mellan det jag upplever att vara ovanpå och att vara i mig själv. Inget av det är nödvändigtvis dåligt, men jag vill inte tappa bort det ena för det andras skull. Eller hålla hårt i det av rädsla för att det ska försvinna. För det gör det inte, det kommer tillbaka. Och om jag kan börja lära känna det som finns emellan så blir det kanske mer helt. Min önskan är att jag ska kunna vara så framåt och initiativrik som jag ofta är på jobbet samtidigt som känsligheten är med. Den som känner stämningar, nyanser, människor emellan. Jag har ofta blivit rädd för den, känt den som en dålig känsla, tagit på mig skuld eller ansvar, skjutit undan den. Men nu har jag börjat märka att det är en känslighet som känner och ser och som inte är dålig. Det går att lita på den, bara registrera och inte ta på mig en dålig känsla för det. Den kan faktiskt vara en tillgång och jag vill vara känslig på det sättet i all min kompetens och initiativkraft. Det är ju faktiskt sån jag är.

Nu fick visst mellanrummet en ny betydelse. Efter alla år. I morgon börjar nytt igen och jag ska träffa en bekant som kanske kan bli en vän. Men nu ska jag sova.

Ja, det var något mer. En vän med mycket poesi omkring sig dök upp och jag blir så glad. Han har känsligheten, ser kärleksfullt på det lilla, det som är så lätt att missa när man rusar på i sitt vardags- och yrkesliv. Jag tycker ju om det för att jag känner igen det, den finns hos mig med och den har periodvis varit mycket tydligare än den är nu. Det var genom den jag lärde känna honom och i det som jag tycker om honom.

Men nu ska jag sova.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Två bra saker och en mindre bra

Jag skulle sovit för flera timmar sedan, men det gör jag inte. Det rör sig för mycket i huvudet just nu. Två bra saker och en mindre bra. Fast det spelar ingen roll om det är bra eller dåliga tankar, de stör sömnen lika mycket.

De senaste dagarna har varit ganska jobbiga. Det är stressigt på jobbet, snart är det semester men jag har mycket jag måste göra innan dess. Sommaren är den mest hektiska perioden på jobbet och ändå drar man ner på personalen under den perioden. Många har semester under ganska lång tid medan andra jobbar väldigt mycket mer. Men det räcker inte. För min del är det så mycket att det nästan känns jobbigt att vara ledig just nu. Det är svårt att koppla av, för jag vet att det kommer att vara mycket att ta igen när jag är tillbaka.

Den senaste tiden har jag ändå haft ganska bra distans till jobbet. Även om det är mycket har jag inte stressat upp mig, utan ganska så bra kunnat ta en sak i taget. Men jag har missat mycket genom det, glömt grejer jag borde gjort. Idag körde det ihop sig på ett liknande sätt som förr. Och det var inte mitt fel utan någon som kom med mer arbetsuppgifter, samtidigt som jag höll på med ett akutärende mitt i min fullspäckade eftermiddag. En sak som kanske var kul, men inte särskilt viktig och som jag skulle behövt mer tid än ett par timmar på mig för att göra något bra av. Jag blev arg, men mest ledsen faktiskt. Det är nog lite naivitet som gör att man kommer med det sådär, men det är samtidigt väldigt respektlöst.

Nåväl, det fick mig att tänka till ordentligt när jag kom hem och nu har jag faktiskt en idé om vad jag skulle kunna göra. Det handlar inte om att söka ett nytt jobb för det är väldigt troligt att jag skulle bli frustrerad på vilken arbetsplats som helst. Jag behöver bli min egen och ikväll kom jag på vad jag skulle kunna göra. Det innebär säkert mycket arbete, men ingen annan skulle lägga sig i det jag gör. Det är en sak som skulle knyta ihop trådarna i livet litegrann, både vad jag är intresserad av och den erfarenhet jag fått de senaste åren. Det skulle innebära att jag inte behöver flytta, men ändå inte vara så fast vid Stockholm. I alla fall inte i perioder. Jag grunnar på det och det ska få mogna och formulera sig ordentligt.

Andra bra saker händer också. Förändringar på ett annat område, men det kan jag inte skriva om. Så det är mycket glädje här.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar